Sommartankar

Augusti kom och dagen är behagligt varm med en liten bris som får det att röra sig  i kanalens vattenspegel. Dottern är på jobbet och sonen har investerat i ”Fursten” av Macciavelli, så han lär sig att söndra och härska i sommarlovets sista skälvande minut. Om en stund kommer mamma, då blir det bubbel på balkongen för att fira att vi varit på banken och skrivit under lånehandlingar idag. Om en dryg vecka får vi nyckeln!

Vi är galna

Just som allting har lugnat ned sig, just som vi båda har jobb vi trivs med och ena ungen tragglat sig genom gymnasiet och min brutna fot verkar läka bra – då sätter vi oss i skuld och köper ett landställe som milt sagt behöver totalrenoveras.

En bra dag

Jag har haft en fin dag. Mest beror det på människor. Hockeysmurfs kommentar, mysigt samtal med mamma, samtal med kollegor, Make som ringde bara för att. Dessutom blev jag erbjuden ännu ett jobb.

Det nya året

Jag har egentligen inget att klaga på, har haft en fin jul hos fina, varma människor, ett roligt nyår med vänner, har fått nytt jobb, ja ni hör ju själva hur synd det är om mig. Men ändå… Jag har liksom ingen plan, saknar peppen, kunde göra ett bättre jobb. När ljuset återvänder kanske jag gör det också.

Förkylning

Jag är förkyld, hemma från jobbet. Det är första gången på över ett år som jag är ensam hela dagarna. Jag är nog inte gjord för ensamhet. De första timmarna är det skönt, men sen blir jag rastlös. Skulle gärna tala i telefon, men det funkar inte, för rösten har gett upp. De första reaktionerna man får när man säger att man är ensam hemma är ofta ”åh gud  så skönt” och ”njut”. Jag tycker  det är konstigt.

Flytt

Idag började jag arbetsdagen med att packa upp 2 flyttkartonger på min nya arbetsplats. Efter lite teknikstrul var jag igång efter bara en dryg timme. Med andra ord en väldigt smidig flytt. Och ändå, mina vänner, är jag helt slut. Att flytta är jobbigt på många olika plan.

En månad kvar

Idag är det precis en månad kvar av min rehab. Jag känner mig starkare och har ont i alla små muskler i ryggen efter en rejäl balansträning idag. Det är underbart med fokuset på kroppen, istället för att försöka bortse från den. Vi gjorde Qi-gong utomhus idag och jag var den enda rullisbruden i gruppen. Det var vackert, lite kyligt i luften och meditativt. Jag är helt slut, men lycklig.

Lättad

Inte så att jag gått och tänkt på det hela tiden, men… Ni vet hur det är, potentiella problem ligger liksom i bakgrunden och tar kraft. Jag har kollat posten, men inget kuvert med myndighetsstämpel. Men i dag kom beskedet jag väntat på – jag har beviljats arbetsresor!

En vanlig kväll

Det är septembermörkt och gatlyktorna speglar sig i kanalens vatten utanför fönstret.  I dotterns rum missbedömer Kissen ett avstånd och rasar ned på golvet. Dottern är i stallet och Maken glor på något bilprogram på TV. Inga sensationer och det är så skönt.Maken började sitt nya jobb i dag och det verkar toppen. Själv har jag lyckats få försäkringskassan att godkänna min förebyggande sjukpenning och till och med fått rätt SGI! Inte helt utan turer…Det har varit full fart så länge, så lite vardag med en kopp te och laptop i högsta hugg känns ovant och lyxigt.  Visst står ett gäng flyttkartonger och väntar i mitt rum på jobbet, men det är två veckor kvar innan lasset ska gå. Inga problem. I jämförelse med att sälja ett hus är det verkligen ingenting.

En tidig kväll med lite läsning kanske? Vardag i september, bara att älska.

Så jädra dumt

Det går en reklam nu som ger mig ont i magen. Ett ungt vackert par glor ut över ett regnigt landskap och speakerrösten säger nåt i stil med ”trist weekend? Finns bara en sak att göra”. De drar till London och klubbar och shoppar.

Va fan!

De flesta måste spara, prioritera och planera.

Många, många, många barn har inte föräldrar som drar med dem till London om det är en tråkig,regnig helg…

Har inte de som gör reklam någon känsla för skillnaden mellan att locka folk och att avskräcka folk genom en hånfull och världsfrånvänd attityd?