Hår

Jag måste klippa mig. Jag ser ut som den felande länken.

Nya skor

Ni som följt bloggen vet att jag har en helt obesvarad kärlek till skor. Men plötsligt händer det! Igår shoppade jag både sandaler och ballerinaskor. Jag är jublande glad!

Va?

Ropade på sonen. ”Lägg in din tvätt, jag har vikt den”. Sonen häpnar.”Rena strumpor, det är ett mirakel”, ropar han extaiskt. Tvättar  vi för sällan?

Grodson

Idag vinkar jag till min gudson. Exakt 5 år sedan vi doppade dig i grytan, lille fine. Då levde din morfar, vilken tur att han hann vara med! Och du – grattis till en annan viktig milstolpe på väg mot skolböcker, egnahem och folkpension. I dag föll den första mjölktanden ut. Hoppas tandfen hittar hem till dig ikväll

Bermudasoffan

Var på dotterns teater igår, de satte upp ”Robin Hood” och gjorde det jäkligt bra. Efteråt var det fika i deras café och där stod den – soffornas motsvarighet till Bermudatriangeln. Endast benhård självdiciplin gjorde att jag inte skrattade som en galning när TVÅ mammor försvann ner i soffan. Försvann, säger jag! De kravlade upp ur dynorna med generade skratt och löften att skänka soffor till skolan. Se det var ett skådespel!

Jag kan inte låta bli

Den blomstertid nu kommer och jag kan inte låta bli att klaga. På tidsbristen. Just när man vill njuta som allra mest, krama söta dottern som är nervös inför sin teaterföreställning, lyssna på sonens gitarrspel och försjunka i syrenarnas blomning, så svidande kort, då räcker inte tiden. Istället blir man furir och vrålar till barnen att äta snabbare, annars hinner man inte till allt som står på schemat. På jobbet blir det kvällsmöten, väninnor vill ses och det är skitkul, men går inte. Maken hjälper till genom att gå på kurs i Tyskland.

I hjärnkontoret

En gång för länge sedan, när jag bara hade 8 p kvar på min utbildning (lärare SO4-9), så började jag läsa en del kurser i panik. Jag insåg att lärare inte var mitt kall trots allt och eftersom jag bara hade ströjobb, så verkade det enklast att läsa mer på universitetet. Jag påbörjade en uppsats om nåjden, den samiske shamanen. Flera gånger har jag tänkt på den där jämra uppsatsen de senaste dagarna. Den blev aldrig av, jag blev med barn och det tvingade mig att ta de där sista poängen och komma in i matchen. Men tänk om man skulle kolla upp lite gamla papper? Bara för skojs skull?

Snigelslem

Jag är inte rädd för sniglar. Det är ju helt galet att vara rädd för sniglar, de hoppar ju inte precis upp och biter dig i strupen när du kommer åt dem med planteringsspaden. Men shit vad jag skriker till om jag flyttar ett ogräs och fram rullar ett vidrigt, brunt slemdjur. Jag vidhåller att jag inte är rädd för sniglar, men jag är normal.

Agitatorn

Till dig som skapade Wunderbaum med vaniljdoft – jag hatar dig.

Fågelskådaren

I morse skådade jag en korp (tror jag) rätt in i det blanka öga han vände mot mig. Jag rös när jag såg den stora, grova näbben och insåg att den här korpen nog var ättling till de korpar som pickade ut ögonen på dem som avrättades på galgbacken vid Skanstull för att par fågelgenerationer sedan. Han hoppade förbi mig och jag tyckte han såg lysten ut. Kanske har eländet ett rasminne från den tid då det serverades annan mat än halvätna fylleburgare på Södermalm?