Archive for november, 2011

Viss tankeverksamhet

november 29, 2011

Det händer sig emellanåt att man måste utvärdera sitt liv. Men ni vet hur det är, ju mer man tänker, desto mindre skriver man på bloggen. Jag är toknöjd med delar av mitt liv (familjen är toppklassad), men andra saker kan och bör man ändra på. Kanske är det lite åldersrelaterat, jag fyller 45 i januari. Kanske har det att göra med att växa upp och tro på sig själv. Kanske ska inget ändreas, men det ska tänkas igenom och skakas på plats. Beslut ska tas, jag ska inte bara vara en lekboll i ödets händer. Jag behöver mycket styrka och diplomati nu.

Lyckat

november 27, 2011

Jag har lyckats färga håret mörkgrått. Det tilltalar i alla fall min humor.

Grimm

november 25, 2011

Sonen och jag kollade på Grimm igår. Maken var på resande fot, på väg hem från Umeå och dottern roar sig i Hjo. Grimm börjar kl 20, så hur läskigt kan det vara, tänkte jag. Ganska jädra läskigt, var vaken till Maken kom hem.

Kaos

november 23, 2011

Jag har blivit helt hemmablind och det är i självförsvar. Blickarna glider som smörklickar i en het stekpanna förbi högar med kläder, halvfulla kartonger, leksaker på väg ut i förrådet. Jag har inte lust. Ibland känner man sig ju helt omotiverat pigg på att rensa ut noppiga kläder eller tvinga barnen att gå ut med tidningsinsamlingen som flödar över. En sån tid är det inte nu.

På plats

november 22, 2011

Jag är på plats, här på kontoret. Är det här jag ska vara? Ibland ifrågasätter man ju allting.

Very monday

november 21, 2011

Efter en fullspäckad helg är det måndag. Jag är osminkad och det är dags att gå till frisören. Maken ska ut och resa. Nä, jag vet inte, måndag är inte vad den brukade vara.

 

PS. I taxin kom jag på att jag glömt borsta tänderna.

Begravning

november 18, 2011

Tillbaka till Lidingö kyrka för ännu en begravning. Ett väl använt liv! En älskad man. Det är klart ett liv är för kort, det är klart att det är hemskt för människorna han lämnar kvar, men han var verkligen en älskad man som fick vara här på planet relativt länge. Som sagt, ett väl använt liv. När syrran dog var det annorlunda. Ett bortslösat liv. Visserligen var hon älskad, men det var inte enkelt att älska henne. Det knyter sig i magen när jag tänker på de sista åren, när sonen var bebis och dottern 2 år, hur syrran grät och min lilla dotter tröstade henne och jag blev arg ur djupet av mitt innersta. Inte en till! Mamma kan du gråta hos, hon är din mamma, mig kan du ha ångest hos, jag är stark men min dotter ska slippa det jävla känslomässiga ok som det innebär att älska dig och ta hand om dig! När jag är död, låt det bli som en älskad kvinna och låt folk tänka att det var ett väl använt liv.

Ulle är i farten

november 17, 2011

Igår var jag på en mycket trevlig nätverksträff, inbjuden av min oerhört driftiga väninna Mia Collin. Vi minglade och åt gott och lyssnade på hur deltagarna presenterade sina projekt och företag. Det finns mycket kraft i stugorna! Själv var jag oförberedd och babblade som en taltrast på syra, men det bjuder jag på. Och jag vann en oerhört spännande grej – en timme med Annika Palmqvist som driver bolaget PT Hemma. Hon ska komma hem till mig och köra hårt med mig, hantlar, pilatesboll, rubbet. Rapport kommer…

Ulle får horn

november 16, 2011

Precis utanför kontoret har nån jävla lallare parkerat sin flakbil, öppnat fönstret och krämat på med riktigt sugig hårdrock. Han får 5 minuter till, sen får vi se den galna rullistanten i aktion.

Ansvar

november 16, 2011

En gång i tidernas begynnelse kände jag starkt för en mycket ung man. Alldeles för ung och dessutom i en slags beroendeställning till mig. Han var så vacker och intelligent och jag vet att han tyckte att jag var vacker och intelligent. Inte för att vi pratade om vare sig det eller något annat, men vissa saker vet man bara. Jag var mycket ung, men han var som sagt alldeles förbannat ung. Jag kunde ha agerat på mina känslor. Men – och det här önskar jag att alla vuxna kom ihåg – det var MITT ansvar. JAG var vuxen. Självklart hände ingenting, för man får handskas varsamt med livet ibland, inte tro att det bara konsekvenslöst är att roffa åt sig vid smörgåsbordet.