Archive for februari, 2009

Drömkunden

februari 28, 2009

Jag är drömkunden när jag går in i en butik, bortsett från summorna jag betalar. Det beror givetvis på att jag själv stått länge i butik och ser säljpersonalen som experthjälp, inte som ondskefulla maskiner som drygar ut sin lön genom att bestämma att skorna ska kosta 1 999 istället för 999. Det retar mig oerhört när nån 17-årig kassörska blir utskälld för att en vara är för dyr. Vem vid sinna sinnens fulla bruk tror att det är hon som har makt att sätta priset? Jag har totalt överseende med att nån är ny och oerfaren, behöver jag en erfaren säljare så byter jag utan att bråka. Är en säljare arrogant eller ointresserad lämnar jag affären utan att köpa något. Föreställningen att säljare är onda är märklig. Att vara telefonförsäljare är ett skitjobb, som många unga börjar med. Man nixar sig eller tackar vänligt men bestämt nej om man inte är intresserad, man skäller inte ut någon 22-årig kille från Kalix för att man tycker att tele2 suger.

Hur svårt kan det vara?

Tydligen lika svårt som det är för stora företag att ge en service och svara på frågor när man väl är löpande kund.

Klen

februari 27, 2009

Darrig, frusen och klen har jag tagit mig upp för att äta frukost. Mina stora barn fixar gröt och kaffe till sin mor, gu signe dem. Det blir en dag i sängen igen, förhoppningsvis med mindre feber. Vilka tankar och drömmar jag hade igår när tempen drog mot 39 grader! Hm, jag hoppas kunna använda en del av dem.

Influensa

februari 26, 2009

Jag har hög feber. Vi hörs när jag kan tänka.

Styrka

februari 25, 2009

Ensam är inte stark, i alla fall inte jag. Men nu vaknade jag på rätt sida eller något och före lunch har jag betat av 3 surdegar (eller inlett avbetning), maken är feberfri, barnen på strålande humör och internet fungerar som det ska. Jag är inte ensam i allt det svåra, men i ett av mina projekt är jag riktigt ensam. Av lojalitet och kärlek är jag ensam. Av att orden fattas mig är jag ensam.

Paprika och chili

februari 24, 2009

Igår kväll såg vi den. En vårgrön kringla mot den svarta jorden i miniväxthuset. Det är paprikan som tittar upp och påminner om att livet segrar. Tänk, om någon månad står den i trädgården och blommar. När jag tittar ut på slasket och snön och gråheten…då är det nästan omöjligt att föreställa sig. Men det är sant.

Under isen

februari 23, 2009

Jag har gjort morgonrundan bland nyheter och bloggar jag läser och vill härmed göra spaningen att februari är ett straff. Det  är ett kompakt mörker, stora frågor, navelskådning, tvivel och sjukdom som digitalt strömmar emot mig och plötsligt är min lilla deppighet och nackspärr satt i perspektiv. Att härda ut, det blir min melodi nu. Hemma har influensan besegrat maken och barnen blir omhändertagna av mormor och morfar. Alla ”jag borde”, både bra och dåliga, får vänta. Vi måste överleva februari.

Snö

februari 22, 2009

Trots att snön faller tungt över trädgården känns det bra. Jag har mindre ont i nacken, i köksfönstret står nyinköpta fuschiasticklingar, hibiscusarna är nedklippta och har fått ny jord. Den skräpiga passionsblomman är brutalt nedklippt, överlever den så gör den, annars fäller jag inga tårar. Det blir inget stort gjort idag, men herregud, jag överlever det. Det är en förmåga jag är väldigt nöjd med, att acceptera att det ibland blir annorlunda än man tänkt och att inte bli knäckt av det. Jag mäter inte mitt värde i prestationer som många stackare omkring mig och det är så skönt att slippa!

Kaos

februari 21, 2009

Fyllda av handlingkraft studsade vi ur sängen i morse. Nä, så var det ju inte riktigt. Maken är dunderförkyld, jag har ONT i nacken, så vi kravlar omkring här hemma, krafsar lite i det nödvändigaste, men kaoset består. Består och förvärras, men just nu orkar jag inte bry mig. Jag ska beställa växtböcker och ta ett glas vin och undvika spegeln för hur skönt det än är, så är nopprig kofta och mjukisbyxor ingen höjdare, speciellt inte i kombination med yllesjal runt öm nacke.

Tystnad

februari 20, 2009

I självvald tystnad sitter jag och bara Råttfångaren klor hörs när de klickar mot golvet, perfekta mordvapen i den perfekta tystnaden. Om en stund är det inte tyst, om en stund fylls luften av höga och bullriga röster, men det gör ingenting, för det bullret är kärlek och omtanke och just nu sitter jag i den perfekta tystnaden och solen lyser på en overklig, tyst glasvärld utanför.

Nä det här går inte

februari 19, 2009

Vädret, ladies and gentlemen, vädret. Jag är på väg in i en depparperiod och det vill jag inte. Inte! För att undvika det måste jag göra mig själv lite glad och då måste jag röja i den mentala bråten. Få se nu…jag behöver prioritera träning. Det gör jag, men tänker också att jag ska hinna med allt annat, träffa människor, renovera, jobba…det går inte. Alltså tacka nej till saker i helgen, hur trevliga de än verkar. Vi måste få TID att fixa barnens rum, läktvirket i vardagsrummet har legat där så länge att jag inte ser det längre. Bada länge i helgen, kanske till och med lägga ansiktsmask. Läsa, inte bara när jag ska gå och lägga mig. Kolla igenom barnens kläder, allt är för litet och jag hör hela tiden saker som ridbyxor, fotbollsskor, bandyklubba…jag ligger efter där, helt enkelt för att det inte har fått ta tid. Stress blir resultatet. Stress och kyla är superdåligt för mig.