Archive for september, 2009

Lågt av mig

september 30, 2009

Jag ber i förväg om ursäkt för det här inlägget, eftersom det är elakt, barnsligt och helt oviktigt. Men alltså – Anna Anka! Hennes åsikter ger jag blanka fanken i, hon har fått vad hon vill av livet och det är gott så. Det jag hänger upp mig på är hennes utseende. Som Dorothea Herzberg, om någon nu kommer ihåg henne. Jag såg någon bild på Anna och tänkte att hon ser riktigt bra ut för att vara i 55-årsåldern. Trist för denna pigga sak att vara gift med en man som är född samma år som min pappa, tänkte jag välvilligt och bläddrade vidare i cyberrymden. Så fick jag höra att hon är 38! Är det sant, är denna gamla benhög med pergamenttäckt silikon 4 år YNGRE än jag? Vad äter hon, hur tränar hon, vilka produkter använder hon? Allt detta måste genast förses med varningstext och en avskräckande bild på mrs Anka. Ja, då stänger vi shitlisttunnan för den här gången, ber ödmjukast om ursäkt.

I helvetet

september 29, 2009

Just nu strålar det från mig. Antiteknikstrålar. Jag är en extremt uppkopplad person, man kan med fog säga att jag är lite manisk i mitt teknikuniversum och att det är lite patetiskt, men det skiter jag i. Dessa antiteknikstrålar gör mitt liv extremt tungrott just nu. Jag har förlorat min mobil för första gången och i den har jag samlat telefonnummer sedan Dackefejden. Min nya Iphone är fantastisk, men tom. Inga nummer. Mitt köp av VIKTIGA och DYRA downloads funkar inte. Min webmail strejkar. Min teknisk support (maken) ligger för ankar. Det jag behöver just nu är en exorcist, som kan driva ut de demoner som tagit mig i besittning och fuckar upp hela mitt universum. Denna blogg är nästan allt som återstår av min värld. Jag överdriver inte.

Lättja

september 28, 2009

Det är måndag och jag vaknade till spöregn. Sonen sov hos oss i natt, på min sida av sängen och han är inte liten längre. Jag fick ligga stilla och har alltså ont i ryggen. Men solen kom och höstdagen är sjukt vacker, jag ska på rullstolsservice och har massor att göra på jobbet, så jag krälade upp och gjorde alla morgongrejor man gör. Taxin var på plats i tid och det stod klart att jag hade 2 val inför resan: att låta honom mästra mig och le förtjusande eller sätta hårt mot hårt. Jag orkade inte. Inte är jag stolt, men trött och pratlat så orkade jag inte. Jag oh:ade och ah:ade på lämpliga ställen, han var ung och söt, jag fick ro att tänka mina egna tankar. När resan var slut, så inbillar jag mig att han tyckte att jag var trevlig. Jag tyckte att han var en obildad idiot. Jag är en duktig flicka.

Missbruk

september 27, 2009

Jag missbrukar tulpaner. Varje höst försäkrar jag maken om att nu ska jag inte ha några, nu har vi alla tulpaner som får rum i vår lilla trädgård, jadå, nu är jag botad. Jag tror mig själv, han tiger. Framåt augusti börjar det klia i tulpantarmen, men det är inte svårt att stå emot. September är en prövning. Oktober är det kört. Jag har precis aviserat (med tillkämpat vardaglig röst) att vi ska springa in och köpa några tulpanlökar när vi skjutsar dottern. Maken ler som en orm. Finns det stödgrupper för sånt här?

Black om foten

september 26, 2009

”Ska mamma med?”, sa sonen misslynt när jag rullade mot dörren. Japp, det ska hon, mwohahaha. ”Hurså?”, sa jag, som såg ångest framför mig, jobbigt att ha en annorlunda mamma. ”Det tar sådan tid”, mumlade han och gick i förväg. Vi åkte till matchen och han fick göra en av sina sällsynta mål. Efter slutsignal sprang han direkt till mig och kramades och jag blev själaglad. Alla föräldrar är pinsamma, men jag klarar mig än ett tag. En söt mamma skrek till sin son: ”Spring upp på mål, älskling”. Jag vrålade bara: ”Håll din kant, gubben”. Den pinsamhetsmatchen vann jag, älskling måste vara värre än gubben. När jag tänker efter är det ett under att föräldrar är tillåtna på IP. Nu ska jag vidare på dotterns match i Upplands Väsby. Det ska bli kul, hon tycker verkligen att jag är skitpinsam.

Sorg

september 25, 2009

”Du har alltid haft det så jävla lätt”, skrek hon min vackra syster. Jag svalde orden, vågade inte stå upp för mig, rädd för att om jag la sten på börda, så skulle hon dö. Hon är död och jag sväljer fortfarande hårt om sorgen och ilskan. Jag är rädd för att om jag släpper fram dem händer något farligt och vad är min futtiga smärta mot hennes, hon som inte ens orkade leva? Jag känner skuld. Har jag alltid haft det lätt? Givetvis inte, svarar jag från min rullstol, givetvis har det gjort ont, givetvis har jag blivit sviken, givetvis har ekonomin stundom varit panikusel. Men jag vill leva, det kanske är det som hon var avundsjuk på. Nån gång ska jag våga stå upp för att jag är rädd och liten och ledsen. Också.

I skydd av en rullstol

september 24, 2009

Idag är det tur att jag sitter i en rullis. Om jag reser mig rasar byxorna ned. Även när de är knäppta med sina fyra pilliga knappar. Jag har inte gått ned, jag har gått upp av vin, glass och efterrätter i Amerikat, men det hjälper inte. Tyngdlagen drar av mig brallorna. Maken har svårt för min preferans för rymliga kläder. ”De är för stora, det ser inte klokt ut”, påpekar han. ”Men det är ju så himla skönt”, kontrar jag och ställer mig bredbent för att hålla byxorna uppe. Fast jag måste säga att det finns en fin gräns mellan bekväma och besvärliga och den har jag passerat idag. Häng är bara förnamnet. Jag får hålla ut till ikväll, då jag kan byta till rymliga mysbyxor med resår och förbli sittande tills dess. Tur att det var en snäll taxichaufför i morse, det var nog ingen vacker syn när jag och mina byxor förflyttade oss från rullis till kallt galonsäte. Jag kände kylan från galonen för tydligt, om ni förstår vad jag menar.

Olikheter

september 23, 2009

Jag har just tillbringat en vecka med spännande människor som har helt olika principer för hur de organiserar sina liv. Inte som jag, inte som varandra, och ändå har vi inte slagit ihjäl någon eller mobbat ut någon. Till det yttre är vi rätt lika, samma kön, samma ålder (utom lillgrisen) och med något så när samma livsomständigheter. Det har aldrig varit så tydligt för mig hur den huvudprincip man valt att organisera sig efter, (andlig, politiskt, psykologisk) faktiskt har en genomgripande effekt på vad man gillar och vad man gör. Hur vissa ord (systerskap t ex) kan få helt olika laddningar beroende på den huvudprincipen. Jag vet att jag kan vara trög, så det här är faktiskt första gången jag sett det OCH förstått det. Kanske inte precis ett hallelujaögonblick, men avgjort intressant.

Sömnsvårigheter

september 22, 2009

Vi landade strax före 11 i förmiddags och nu har vi sömnsvårigheter, det vill säga att det är svårt att inte somna. Omoralisk som jag är sov jag som en gris tills maken väckte mig och var sur för att mitt beteende undergrävde hans fostran av barnen. De hade ju tvingats upp, varför fick mamma tryna? Fast nu känns det bättre, mat är fantastiskt i såna här lägen. Jag har haft en drömvecka, lyllo mig som har sån tur med fantastiska människor! God natt.

Nu drar jag

september 14, 2009

Till USA. Hörs om en vecka.