Archive for oktober, 2008

Horn

oktober 31, 2008

Horn i sidan, horn i pannan, horn i påsen det står Buttrick’s på som väntar på byrån i sovrummet i sällskap med mastix och smink. Det är maskerad på gång och barnen är hos farmor. Jag funderar på andras reaktioner och själsliv. En härlig uppladdning för ett monsterparty alltså. Maken sover i soffan, verkar vara en bättre strategi.

Alltså, jag känner mig alltid så hjälplös inför att människor blir sårade och jag är nog ganska lättsårad själv. Ställd inför en sårad vän känner jag oftast att den personen har rätt och jag vill be om ursäkt, oavsett vems fel något är. Men här kommer det luriga – om jag backar från något känner jag mig tvingad och det kan ofta leda till förakt för den andra människan. Om jag istället står på mig i mina känslor överreagerar jag och blir verkligen skyldig folk en ursäkt. Inte utan undantag, men faktum kvartsår att jg inte hanterar sårade människor bra.

Snygg

oktober 30, 2008

3 timmar. Så lång tid tog det att göra mig snygg i håret. Fast nu är jag verkligen fin och jag är jättenöjd. Köpte också en ny ögonpennna och ett par bruna byxor och jag känner mig så himla glad, Ohyggligt ytligt och jag borde skämmas, men just nu är jag bara glad. Som jag nämt tidigare har jag ett ambivalent förhållande till yta, fix och skönhet – och så konstigt är det att jag inte på långa vägar är redo att bena ut och lägga till rätta mina förvirrade tankar i ämnet. Men så här är det – jag gläds åt min glädje och nu ska jag fila naglarna!

Eftertankens kranka blekhet

oktober 29, 2008

Det är ingen idé, bla bla. Jag  är håglös och utan riktning, bla bla. Nej, inte ens att gnälla på mig själv orkar jag göra. Jag har försökt beställa frisörtid, det tror man ju ska kunna funka. Min frisör verkar ha upphört, mitt andrahandsval kan jag inte gå till eftersom det är trappor där och vilken tid kan jag egentligen? Igår var det möhippeplanering på kvällen och det tog musten ur mig. Otroligt kul medan vi gjorde det, men jag måste ha kommit åt någon idéspärr, för plötsligt var slussarna öppna och jag hade miljoner idéer för jobbet. Idag hatar jag alla.

Jag får väl falla tillbaka på hederlig planering. Göra en lista och tugga mig in i matchen. Ja, fasiken, det kan funka. Ska beställa frisörtid nu.

Mörker

oktober 28, 2008

Tätt mörker, ogenomträngligt, äckligt. Jag planterade en stickling i protest, men den sidan av mig får vila nu, vänta på frökatalogerna som kommer strax före jul. Ser fram emot våndan, att slitas mellan det beprövade (”lite krasse ‘Milkmaid’ lyser alltid upp under barnens fönster”) och utmaningarna (”hm, bara 2 år till blomning”), duka under för frestelser och vara lite vettig ändå. Så där som jag är för det mesta.

Jag mumsar lite på noveller av Blixen och vältrar mig i tulpan-passion, men mer om det någon annan gång. Kan bara säga att när snödropparna kom i jorden under silverpäronet så blottades en levande tulpanlök. Hur har det gått till? Vi är de enda som bott i vårt hus, vi forslade hit jord, vi har planterat allt som växer i denna trädgård. Icke desto mindre – en tulpan där inga tulpaner planterats.

Splittrad

oktober 27, 2008

Det är höstlov så sonen har varit hemma. Dottern for tidigt till en kompis, kom hem till middag och försvann just för att sova över hos nästa kompis. Kul för henne. Jag umgås med Trenter, skojiga stockholmsskildringar från 60-talet och adjektiv och adverb så man blir slagen sanslös i karusellen. Men jag och Trenter har fått pausa för the Blob. The Blob och sonen har dominerat i dag, sonen vid Wii-remoten och the Blob i en färglös fantasiframtid där han utför gerillagärningar medelst färg. Han och sonen har attackerat offentliga byggnader, befriat kamrater ur fängelset och färglagt kvarter efter kvarter för att bekämpa de elaka INKT som vill att världen ska vara svartvit och sprider propaganda via sina kyrkor. Spårar ni också ett budskap? Hur som helst var det roligt att se på och nu hör jag att sonen dragit igång igen så jag måste nog…öh…övervaka.

Carlos och jag

oktober 24, 2008

I morse när barnen cyklat iväg kröp jag ned i sängen med Carlos Castaneda. Det är skojigt att läsa om hur den gnällige hjälten, bokens jag, konfronteras med den indianske trollkarlen don Juan. Om jag skulle vara någon av dessa två, så skulle det helt klart vara Carlos. Lagom självgod, tycker att det är lite synd om sig själv och att han är en fin människa som tar emot undervisning av en tokig indiangubbe. Uppfriskande självutlämnande och det får åtmistone mig att rodna ibland när Carlos är extra gnällig och man känner igen sig själv. Don Juan säger att nästa handling kan vara vår sista strid, så vi måste göra den väl och medvetet, för ingen människa har obegränsat med tid, döden går ständigt till vänster om oss, redo att röra vid vår axel.

Vad är det med dessa små visa män som glider emot oss från tv, film och böcker? Som hos många tänder en vilja att ändra på allt, bli frälst, för evigt bo i ett ashram och leva ett heligt liv eller vänta på ljudet av en hand som klappar? Jag önskar ofta att jag kunde BRINNA så för en god och helig sak, men i själva verket vaknar jag och längtar efter kaffe, kramar söta barn och drömmer kanske om nästa solsemester. Jag retar mig på struntsaker, går på toaletten och är orättvis och dum ibland. Vill jag byta det mot ett heligt liv? Eller räcker det att små rynkiga visa män säger extremt visa saker på film?

Mera lökar

oktober 23, 2008

De kom igår! Söta snödroppar, finfin fritillaria och isblå iris. Lycka! Nu gäller det bara att få dem i jorden så snabbt som möjligt och det är många saker på min to-do list. Det blir chickenrace mot tiden, tjäle eller lökar, vem vinner. Se där lite spänning i 1800-tals tempo.

Tjänst

oktober 22, 2008

Vill skriva om tele2:s kundtjänst men tråkar ut mig själv. Kanske räcker det att skriva att jag åldrats 25 år i telefonkön? I ”Vägen-trilogin” finns ett troll som lider av svår hybris och tror att han är en gud. För att öka sin makt och livslängd suger han livskraft ur offrade människor och lämnar dem som torkade skal i en grotta. Ungefär så tror jag att tele2 fungerar.

Tur att det är vackert väder idag ska jag säga. Jag är på hugget, och inte på ett odelat bra sätt. Mina lökar (hahaha) har inte kommit med posten än och det är uselt. Sonen tappade sitt busskort som använt till en resa (återfunnet i en bil) och varken jag eller maken tog det med jämnmod. Tur att det är vacker väder.

Uppbrottsromantiker

oktober 21, 2008

För många, många år sedan kraschade en kompis förhållande med en atombombs styrka. Vi stod med öppna munnar, vänkretsen till detta etablerade, lite alternativa, högutbildade och trevliga par och såg hur otrohet, psykbryt och knivar schvisade förbi i otrolig hastighet. När dammet lagt sig flyttade hon till en liten andrahandlägenhet mitt i stan och i mina ögon omgavs hon av ett romantiskt ljus. Jag såg för mig hur hon vaknade tidigt, kilade ned och köpte en fralla och tidningen och åt en ensam, vacker frukost i sin lilla lägenhet där tevattnet värmdes på en av två plattor. Mig veterlig hände aldrig detta, men bilden var helt tydlig. En annan väninna rapporterade att en bekant brutit upp från sitt äktenskap när barnen blev nästan flygfärdiga, flyttade till en hamsterbur i Hammarbyhamnen och började om med sig själv. Hon framstod plötsligt som spännande och – ja, vacker.

Jag vill INTE bryta upp från mitt liv och börja om med mig själv, jag älskar mitt liv här och nu. Nära, nära ser jag hur mina älskade väninnor har ont och hur alla far illa.  Men på lagom avstånd är en separation en riktigt romantisk sak.

Snurr, snurr

oktober 21, 2008

Så går hjulen nu, eller är det bara jag som uppfattar det så?