Archive for juli, 2009

Rapport

juli 31, 2009

Det märks att semestern närmar sig sitt slut. Märks på mig, menar jag. Något alertare, lite mer intresserad av en utanförvärld jag helt har stängt av under flera veckor. Blir inte stressad av aktiviteter. Härom kvällen var väninna J och hennes kille här och berättade att de köpt hus, i närheten av Södertälje, på brinnande landet. Kul, vi har inga ”gamla” vänner som bor i hus. Vi kom att tala om misstag man gör som nybliven husägare och vi kom fram till att jag och maken inte gjort några allvarliga än så länge, men den stackarn står just nu ute och snickrar altan i solen. När han byggde den för några år sedan lät han övertala sig (av latmasken) att det inte behövdes fler plintar. Det gjorde det och nu får maken bryta upp och gräva nya hål, trist, men man blev lite sjösjuk när man gick på de sviktande plankorna. Den typen av misstag måste man få göra och jag hoppas att J och F för ha lyckan att göra mycket EGET under en lång tid framöver. Själv ska jag iklä mig skyddskläder och slåss med Rosa Rugosa som delvis omger vårt hus. Vackra vita rosor som doftar himmelskt, men inget för veklingar att rensa. Grannarna håller ut ordentligt när de passerar detta monster, men nu ska det motas tillbaka med sekatör och tålamod. Wish me luck!

Datorn

juli 29, 2009

Jag har länge kämpat emot, men till slut blir det nog mer än en dator i detta hem. Mot Sims 2 och Harry Potter kämpar gudarna förgäves har man sagt. Fast jag vill inte att datorn ska bli en ensamsport, där vi kurar i varsit rum över ett ensamt tangentbord. Men om en quinna i sina bästa år får muta och hota sig fram till burken för att meddela en andlöst väntande värld  sin oförglömliga tankar, då är det liksom dax. Jag minns mina första möten med datorer, tror det var i Hersbys ”tekniksal”. Ingenting i det mötet pekade mot att jag en dag skulle hota ätteläggen för tillgång till denna maskin. Meningslöst! Inte förän jag, en Atari 1050(?) och Infocomspel möttes uppstod, om inte ljuv musik, så i alla fall en glad trudelutt. Jag blev besatt, ringde okända människor för att få hints så jag kunde komma vidare i spelet. Många år senare försakade jag och maken nattsömn över ”The seventh guest” och ”Myst”. Det är i alla fall härligt att det finns en viss konsekvens i vanvettet och visst behöver mamma en egen lattjolajbanlåda.

Barn

juli 28, 2009

Det kryllar av barn på vår gård och det är underbart. Igår på en helt perfekt spontan gårdfest fick jag stirra lite på det nyaste tillskottet till ”vår” barnaskara och han är underbar. Barn. Många av bloggarna jag följer är infertilitetsbloggar och de kan sluta på 3 sätt: det föds ett barn, det blir inget barn men livet ska levas ändå eller bloggen förvandlas till något annat än en längtabarn-blogg, oavsett om det blir bebis eller ej. Många av mina närmaste vänninor vill ha barn. Är man kvinna speciellt, är ”barn” ett begrepp som aldrig går att komma runt. Man måste förhålla sig till det på olika sätt och även stå ut med att omgivningen har åsikter om ens förhållningssätt till att ha barn/få barn/inte få barn. Ofta dömmer folk varandra. Hon är för ung eller för gammal för barn. De har ett för konstigt förhållande för barn. Hon är flata. Gud så själviskt av henne att inte skaffa barn, fast de har det så bra. Varför har hon så många barn, när jorden är överbefolkad?

Kort sagt, folk lägger sig i och det gör mig mycket, mycket arg. Barn är en gåva, punkt. De barn som föds ska bli avgudade. De barn som inte blev ska sörjas. Människors försök till val i detta stora ska respekteras! Hur svårt kan det vara? Slutligen önskar jag barn till alla som längtar barn.

Hur man gör något dyrare

juli 27, 2009

Den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg att jag sådde en attans massa grejer i våras. Allt är noga nedpetat och vant vid våra vattningrutiner(=man får inte vatten. Klarar man inte det – good bye). Allt utom 4 små plantor som liksom inte fick rum någonstans. De stod kvar på avhärdningplatsen och jag glömde bort dem. Veckor och månader gick utan gull. Men häromdagen sa maken att de blommade! Då snäppte jag upp mig. Ett sådant överlevnadsprov måste belönas! För att göra en lång historia kort är jag 200 r fattigare efter fjäsk för bortglömda petunior som dessutom kom från gratisfrön. För visst ska sådana takter premieras. Ny kruka och växtkompanjon till mina små Robinson-plantor!

Blast from the past

juli 26, 2009

Vi tillbringade några dagar i Fiskebäckskil och det var underbart. Min fina M var värdinna, det var båtturer, grill på bryggan och krabbfiske. Ålen som bor vid badbryggan beskådades, liksom blyga sälar på blankspolade klippor. Under vistelsen där har jag också träffat M:s svägerskor, en ex, en nuvarande. Väldigt roligt. Jag har kännt B sedan hon kom till Sverige för 20 år sedan och hon berättade underhållande om hur jag och M hade tagit hand om henne genom t ex tjejmiddagar. Givetvis har jag glömt det mesta (utom att hon gjorde en grym majonäs), men det var spännande att höra hur hon uppfattade oss och Sverige då. Ofta tänker jag att jag skulle tycka att det skulle vara otroligt jobbigt att möta mig själv när jag var 21-22 år gammal. En korkad skitunge med konstiga prioriteringar. Också. Fast det som gör mig mest generad är nog vilken weltschmertz jag kände. Hu. Nåväl, det andra svägerskan berättade också saker från dåtid, men en än avlägsnare dåtid, då vi just började gå ut, jag och M. Hennes tidsuppfattning är något off (hon tror att vi var 15 då det begav sig, vi var 18), men skojigt att höra vad hon kommer ihåg och hur hon såg på det. Den Ulle är jag inte lika irriterad på. Vem vet, det kanske kommer en dag då jag kan lyssna på historier om mig själv utan att det kryper i hela kroppen. On good terms with the persons I used to be, fritt efter Joan Didion.

Pappa sa, mamma sa

juli 25, 2009

Jag lyssnar på dottern som pratar med en kompis i telefon. Det har blivit ett missförstånd, den gode fadern trodde en sak, dottern en annan och nu är han på Byggmax istället för att skjutsa henne. Plötsligt hör jag ”men nu säger mamma” och hör att det på något sätt blivit mitt fel, fast jag under de virriga förhandlingarna satt och rensade ligusterhäcken (hög som lingonris, men i mina ögon snart ett vindskydd till runda uteplatsen) från kvävande vitklöver. Jaja, jag får skylla mig själv. När ingen vågar säga de obehagliga sakerna (du hinner inte leka med A idag), då känner jag att det är min plikt att göra det. I min basfamilj tog ingen ansvar för det, den vanliga gången var ”försök göra alla nöjda och skäll ut dem för att det inte funkar”.  Jag var starkast, så jag fick ta de obehagliga besluten och stå ut med att de andra a) var arga för att det blev ett obehagligt beslut b) föraktade mig för att jag var otrevlig som tog beslut och c) tyckte att jag var en bessewisser. It’s a dirty job, but someone’s got to do it. Varför var beslutsfattade fult i min basfamilj? Jag räknar inte pappa här, han tog beslut med total självklarhet, som föds ur vetskapen att man är skapelsens krona, dvs vit man född på 40-talet. Det är en fråga jag tröskar ganska ofta, för det har påverkat mig och inte minst mitt yrkesliv på ett ickebra sätt.

Ledmotiv

juli 24, 2009

Vi borde haft Benny Hill-musik till våra aktiviteter idag, jag och maken. I morse fanns en lång att-göralista, men vi kände helt felaktigt att det var lungt och tog god tid på oss vid frukost. Först åkte vi till Plantagen och shoppade räddningsblommor till vita rabatten, som har sett för hemsk ut. Sedan till kontoret för att lämna min gamla rullstol (har semestrat i den) och hämta post. Vidare mot Solna för att hämta en påse bra att ha-saker från fina kusin E. Sedan tillbaka till kontoret för att hämta makens plånbok och mobil, som han glömt i rullisens ficka. Hungern gjorde sig nu påmind, humöret sjönk, men ingen mat fanns hemma. Först hämta passet i Täby, nej det går ju inte utan rullstol, vi panikköper lite lunchföda och gör ett depåstopp hemma. Tja, maken gjorde ett par utflykter till med bilen, för att göra eller göra om saker och hela tiden gick Benny Hill på repeat i min skruvade hjärna. Vanligtvis är vi faktiskt mer…öh…smarta än vad ovanstående ger för handen, men jag skyller på semestern. Och trevligt har vi haft det.

Tystnad

juli 23, 2009

Vi körde från Göteborg idag och kom hem för någon timme sedan.Förutom TV:ns ljud är det vilsamt tyst här hemma. Efter att ha varit intensivt tillsammans i tio dagar, sovit ihop, gjort allt ihop, så är tystnaden skön. Det är en vänlig tystnad, självvald av 4 individer som har turen att just nu, just här, få delta i varandras liv. Snart kommer tystnaden brytas av sonens gnäll, det  är hungerns som knackar på,  men middag är hemköpt och ganska snabbt ihopsvängd, så ingen egentlig framförhållning behövs. Genom fönstret ser jag vår nyaste granne, i alla fall barnstolen hans mor bär honom i. Hela 10 dagar har han delat deras liv nu, sina föräldrars och sin storebror. Jag är glad för deras skull och glad för min skull.

Gör om mig

juli 19, 2009

Satt och slökollade på ett sånt där program där en kvinna får sitt liv heeeeeeelt förändrat av nya kläder och lite uppmuntran av en känd stylist. Det gör jag ibland, för en gång i tiden var jag intresserad av kläder och utseende. Nu satt dottern bredvid mig och i närvaro av hennes sköra elvaårighet hörde jag att budskapet från TV var ”du duger inte som du är, men det går att åtgärda”. Fy fanken.

På utflykt i barndomslandet

juli 18, 2009

Jag har varit på Gotland med familjen i en vecka och mina damer och herrar, snart är det 40 år sedan jag var där första gången. Det är känslosamt att återse allt som jag såg som liten i sällskap med barnen, sleken doftar fortfarande illa, men som jag säger till ätteläggen, det luktar ”rätt”. I Visby sprang jag på en gammal granne/klasskompis. Vi spenderade 3 veckor på konfirmationsläger sommaren -82, mitt ute i ingenstans på Gotland och nu stod vi där, omgivna av våra små och sa trevande – ”minns du?” Sanden känns likadan, det blåser lika mycket och det är inte bara ljusa minnen som kommer fram, för vi var länge och ofta på Gotland när jag var liten och det finns skuggor i barndomslandet.