Archive for maj, 2009

Bikini

maj 31, 2009

Så åker den på, för första gången i år. Ehhh, ok. Jag har en helt obesvarad kärlek till vita bikinis. Benen är rakade, check, men lite rödfläckiga i allt det vita, från hudens blå grundton till bikinis kritvita dito. Jag är lös  i hullet, jajamän, och midjan är kanske inte precis en midja. Men om det nu beror på åldern eller något annat diffust, jag bryr mig inte. Det ska bli jättemysigt att åka till havet med min fina familj och jag har ingen ångest inför  att exponera mitt överflöd. De flesta har nog med att kolla sig själva, ingen orkar kolla på mig.

Runt bordet

maj 29, 2009

Så satt vi där utanför Babylon, jag, I, F och J. Som så många gånger förr, fast det var första gången bordet vi samlades runt stod just där. Det var trevligt och allvarligt, flamsigt och djupt. Som vanligt. Det är något med uthållig vänskap som är oerhört stärkande. Som stenar på en strand förs vi fram och åter av vågorna, slipas mot varandra och mot andra stenar. Vi blir verkliga i varandras ögon, våra förändringar stadsfästs och integreras i nuet och framtiden. Det förflutna verkar jag ha glömt. Även saker man VERKLIGEN borde komma ihåg. Fast jag frågade den minnesgoda I fick jag inget svar,det förblir nog ett mysterium, det som hände eller inte hände.

Igår mötte jag människor jag inte sett på många år, de kom förbi, kramades, såg frågande på rullstolen. Det hade kunnat vara jobbigt, men var faktiskt inte det. En förlorad vänskap som inte gör ont längre. Faktisk var det en kväll att minnas, men det lär jag väl inte göra om den här glömsketrenden håller i sig.

Solglasögon

maj 28, 2009

Det måste jag ha med mig nästa gång jag går på någon av barnens vårspel, avslutningar, julspel…Från att vara knallhård (inte en tår under stora delar av tonåren) har jag förvandlats till en sprinkler och jag skyller allt på morfar. Han var en grov man, bonde och urstark, men även världens blödigaste man. Han grät för att saker var fina, sorgliga, melankoliska, religiösa…och med stigande ålder smyger blödigheten sig på mig. Har kollat med generationen över mig, morfars fem barn och de har gjort samma förfärande upptäckt. Verkar inte finnas nån väg tillbaka, så solglasögon får bli lösningen. Även på julavslutningar.

Faghag

maj 27, 2009

Jag hänger gärna med gaykillar. Allvarligt talat finns det bara två tillfällen en anständig medelålders småbarnsmor kan vara brutalt urringad och prata snusk utan att det blir pinsamt och det är på tjejmiddagar i privata hem eller i sällskap med gaykillar. Jag har återkommit till att vi alla har aspekter av vår personlighet som bara kan komma ut och leka ibland och med åren har jag ställts inför det faktum att min egen huvudaspekt är ganska präktig. Lite av moralkärring faktiskt. Men i sällskap med tjejerna eller killarna som gillar killar så kan andra delar av mig slippa ut. Barnsliga, snuskiga, roliga…Det är givetvis för att jag inte behöver sätta min egen sexualitet på spel. Ingen tror att man stöter på dem, inga missförstånd uppkommer. Lyllo mig som har lekkamrater.

Att äga världen

maj 26, 2009

Uanför mitt fönster på kontoret ligger en enkelriktad gata. Den är inte bred, gatstumpen och ofta hör jag irriterade tutningar bakom ryggen när jag slavar vid tangetbordet. Dubbelparkeringar, fickparkering utförda av rumshandikappade och mina egna små taxistopp driver trafikhumöret mot lavatemperaturer. Men så kommer de – vägens kungar – och alla andra faller in i ledet och väntar uppgivet på sagans lyckliga slut och det kan dröja, för de gör sig ingen brådska, samtalar skrikande över vägen, strosar fram, visslar, blockerar HELA vägen med sitt stinkande, jättelika fordon – och så upprepas proceduren vid nästa port. Sopgubbarna äger världen.

Vårspel

maj 25, 2009

På onsdag smäller det, då är vårspelet ett faktum. Sonen har pratat om det länge, övat på sina sånger, berättat vad Astrid ska ha för kläder. Sedan visar det sig att det krockar med fotbollen. För både honom och fadern. Efter ett visst råddande är vårspelet med föräldrapicknick räddat, vi ska dit hela familjen (motvillig dotter, två nyfödda föl i stallet) och sonen har torkat tårarna. Lille fine, det var ingen tvekan om vad som var viktigast, vårspel eller fotboll, i hans värld. Jag känner mig glad för att vi som familj ger plats för att lyssna när något är verkligen viktigt.

Ledsen

maj 24, 2009

Jag är fortfarande ledsen. Sonen är på kalas, dottern tillbringar som vanligt söndagen i stallet. Jag sätter mig nog och jobbar lite, försöker tänka på annat.

Ilsk

maj 23, 2009

Mest är jag nog besviken. Strålande väder till Jösse flygare, ja eller hur.Men nu straffar elaka gudar mig för alla förväntningar jag byggt upp inför denna helg, förväntning som har med trädgård och plantering att göra. Himlen gråter och jag knyter näven i fickan. Färdigavhärdade småplantor får fotbad i sina vattenfyllda tråg. Fan.

Utedag

maj 21, 2009

Vi är ute idag, hela dagen. Ja måltiderna har intagits i köket, men i övrigt har vi varit ute. Dottern har nog haft kompisar här, sonen har tjuvätit en påse bilar, det har vi nästannoterat på våra kanskebesök under tak. Jag hänger med maken som spikar sovboda. Så har vi gjort sedan vi träffades, han jobbar med något, jag hänger med honom. I början var det i garaget vid Statoil där han jobbade. Sena kvällar, en bil som behövde ömhet och svetsarbete, vi hängav oss åt plastmacka och trivsamma samtal. Senare har det varit tapetsering, altanbygge, ditten und datten. Ja, vad kan jag säga. Ett lätt sätt att umgås.

Att växa upp

maj 20, 2009

Dagligen och stundligen gratulerar jag mig själv. Jag är inte kändis. De dumheter jag har gjort (många och långa och svåra att fånga) har jag begått i relativt skyddad miljö, bland vänner. Knasiga åsikter, konstig killsmak och div alkoholrelaterade incidenter (tänker då närmast på sommaren -84) har inte fläskats upp i tidningarna eller fångats på elaka mobilkameror. Ingen har stulit mitt hår hos frissan och sålt på e-bay. Det tänker jag ofta på när ex Linda Skugge skriver en krönika eller Madonna kommer med en moralkaka om barnuppfostran. Dessa arma människor har ju sina omogna ord eller vågade bilder för evigt (eller så länge nån orkar bry sig) cirkulerande i allehanda medier. Skugges  resa från osäker feministisk tonårsbrud till cash-is-king-blå morsa är intressant och underhållande. Madonnas bok Sex och förespråkande av TV-förbud för barn lika så. Måååååånga år emellan, men vem orkar minnas det? Deras dumheter/personliga utvecklingsteg är som tatueringar som alla kan se. Jag är glad att jag inte är kändis.