Archive for juni, 2009

I ottan

juni 30, 2009

Vi bor i ett terrarium. Om vi någon gång ska sälja huset (tror jag knappast, jag älskar det) så ska det stå ”Passar solälskaren” i annonsen. Det är först östersol längst altan och vardagrum, sedan steker solen vårt sovrum som vetter mot söder och sedan avslutar vår guldgula vän med att grilla uteplatsen och köket, vilket gör det omöjligt att laga mat före kl 19. Idag MÅSTE jag skyffla undan lite skit här hemma och då tvingas man upp i ottan och får jobba på den sida av huset som inte friteras. Men faktum kvarstår – jag älskar den här tiden, njuter av värmen och om man måste utföra andra sysslor än att vara är det bara att vänta tills solen är på andra sidan huset.

Pion

juni 29, 2009

Jag älskar pioner, men det har varit en ensidig kärlek. Sedan vi flyttade hit för 6 år sedan har jag försökt övertyga dem om att de ska trivas i den tunga roslagsleran, men de har tjurat. Därför är det med en liten rörd tår i ögonvrån jag beskådar den rosa doftpionen som värdigas slå ut i dag, tungt nickande över rosa nejlikor. Utsökt.

Värme

juni 28, 2009

Det är varmt, ingen har missat det va? Jag som alltid duschar varmt skruvade ner till pissljummet i morse. Barnen slokar som ovattnade blommor, men i stort sett mår vi väl, även om det är lite – långsamt. Vi ska sätta oss i bilen och åka de 7 milen till min halvbror, eller egentligen är han syrrans bror, men vi bestämde oss för att strunta i sådana petitesser när vi satt bredvid varandra på hennes begravning. Det ska bli mycket trevligt, men just att ta sig in i den stekheta bilen känns mindre lockande. Och vad tar man på sig en sådan här dag? På önskelistan står något som täcker så mycket hud som möjligt, är så tunnt det bara går och ser presentabelt ut. Jag anar att ett sådant mirakelplagg inte finns i garderoben. Eller så sveper jag bara in mig i ett lakan och hävdar att jag trodde det var togaparty. Man får så många bra idéer när hjärnan är halvkokt.

Surströmming

juni 27, 2009

Jag är född i Norrland och känner en stark tillhörighet där, men surströmming…nej. Att skriva lustiga saker om surströmming är att slå in vidöppna dörrar och förresten har Torsten Ehrenmark redan gjort det så roligt att inget återstår att säga, men ikväll kommer det sägas ändå. Pappa kommer öppna burken, sniffa och säga ”Men Margit”. Det kommer gafflas om vem som ska ligga på soffan, vem som är mest myggavskräckande och så vidare i all, all oändlighet. Det är med andra ord surströmmingsskiva hos mina föräldrar i kväll och vi ska dit och ja, de använder ord som ”skiva” när de menar fest. Själv ska jag sitta en bit bort och svälja alla gamla unkna skämt som vill upp eller som kusin L sa till min far – ”Du har en sur strömmings humor”. Har inte alla det?

Tonårsliv

juni 26, 2009

Japp, denna gamla kokhöna har levt tonårsliv i ett dygn. Kortspel halva natten, i säng och uppe med tuppen vid halv elva! Kommer inte ihåg sist jag sov så länge, men än märkligare var att vi fick väcka dottern när vi vacklade upp. Visst vill jag gärna ha fler barn, men det är lyxigt att sova som en klubbad gråsäl och att familjens enda vakna medlem fixade frukost själv. Vi fortsatte på den inslagna linjen och åkte till havet och stekte i brassesol tills jag hade tröja på, benen inlindade i handdukar och ansiktet dolt av håret, nej jag är ingen solatlet. Vi har varit så avskurna från allt, att det var på stranden jag fick veta att MJ hade bitit i gräset. Respekt för hans konstnärsskap, men det är inget för mig. Kommer inte sakna honom på musikscenen och jag tror att han ska till ett varmt ställe nu. Hm, det här är ett varmt ställe. Denna överåriga tonnis ska nu raida kylen på folkbärs.

Manchild

juni 24, 2009

En äldre kvinna jag känner talade om en bekant och kom att nämna hans vuxne son. ”Han är ‘manchild’ och det är det obehagligaste jag vet”, sa hon och rös. Ofta tänker jag på hennes ord när jag träffar taxichaufförer. Barn i vuxna mäns kroppar och jag håller med henne, det är obehagligt. Som gammal lärare inser jag att mannen bredvid mig borde ha en diagnos, men som passagerare försöker jag vara fast, lugnande och lagom sällskaplig. De finns överallt, de som lever med asperger, adhd och liknande, de som klarade sig ut i samhället i en tid då det fanns jobb för dem också, enkla, väldefinierade jobb och tydliga regler för hur man ska leva (betala räkningar, byta kalsonger varje dag, bädda sängen). De som inte klarade sig sitter i oroande hög grad på landets fängelser. Visst vet ni exakt vad jag menar?

Och obs – jag kä’nner och tycker om flera med dessa handikapp, så min poäng är inte att man blir ett monster när man har adhd, min poäng är att det är läskigt när okända, fullvuxna män reagerar som små barn.

Tröttma

juni 23, 2009

Herregud så sömnig jag är. Dagens 11-åring firades med sång och paket på sängen och har nu cyklat till stallet iklädd nya ridbyxor, nya ridstrumpor, med en ny hovkrats och kakor till kompisarna i stallet. Japp, det blev lite av ett tema på presenterna. Men jag är en klen människa – 5 timmars sömn, uppvaktning, sjukgymnast och jobb sammantaget gör att jag sitter här med svidande ögon. För många år sedan var jag på ett 3-dagarsbröllop. Jag sov middag dag 2, that’s it, det var all sömn som blev under dessa 3 dagar. Varför sova när det är fest? Nu uppvaktar jag hellre min fina fina, än partar i dagarna 3, men lite bittert är det att jag är så trööööööööötttttttt.

Man vänjer sig

juni 22, 2009

Jag växte upp på Ön, Lidingö, lite av en skyddad miljö, men inte så skyddad som folk tycks tro. En del av av sägnerna på Ön handlade om Söder, där alla var fullgubbar och kommunister. Det var med klappande hjärta man gick upp ur Mariatorgets tunnelbanestation när det skulle dansas jazzbalett på Bryggeriet. Oj oj, vad jag spanade, höll mig intill husväggarna, undvek att möta blickar. Det var lite annorlunda då, i början av 80-talet och visst såg man fyllisar. Men vad jag inte anade då var att Söder skulle flytta in i mitt hjärta. Jag har bott kors och tvärs i Stockholm, men på Söder känner jag mig hemma. Här har jag bott och jobbat den största delen av mitt vuxna liv. Att flytta ut i grönskan var läskigt efter stan, visst bodde det WT-människor där, visst var det traditionella könsroller och litet mentalt svängrum där? Nä, det var bara mina fördomar, jag älskar att bo där jag bor! Jag trivs helt enkelt i de flesta miljöer, bara jag får ha bra människor runt mig och jag har himla tur med bra människor!

Babar

juni 21, 2009

När man har levt ihop länge blir man ju uppmärksam på vad som retar upp den andre. Jag menar, den kunskapen är helt enkelt bra att ha. Maken retar sig på ganska många saker och Babar står långt fram i kön. Ni med barn har säkert sett dem, avsnittena där Babars barn råkar i problem av något slag, talar ut med sin far och han berättar en lång anekdot ur sin barndom då HAN brottades med samma problem, ofta av etisk eller moralisk karaktär. Det retar maken nåt offantligt. Man hör honom gå runt och muttra argsint när TV:n förkunnar evangeliet enligt Babar. ”Han är så jävla självgod, den där mutter mutter…”  Av detta kan jag inte dra några vettiga och allmängiltiga slutsatser, men det är faktiskt skojigt att maken retar sig på Babar. För mig.

Grönt är skönt

juni 20, 2009

Rabatterna är inspekterade och vita rabatten börjar bli lite ohanterlig. Lite skit där ska ersättas med en vit doftpion. Sen. Malvan har börjat gro, det svarta stockrosen som frös bort i vintras har massor av små barn i 70-talsrabatten (gul, lila, röd, orange). De blå nävorna gör ett bra jobb som sidekick till löjnatshjärtat och bakom lurar den gammeldags, namnlösa blekrosa rosen jag tog i min mosters trädgård. Kransveronikan är sprickfärdig, så intensivt blå att man nästan tror att den skojar och lupinernas stänglar får färg och reser sig övermodigt ur flikigt bladverk. Plocksallat har inköpts och såtts över det som nästa år ska bli min sparrissäng. Det är en bra dag som följer på en underbar midsommar. Tack alla ni som gjorde den speciell!