Archive for the ‘Utseende’ Category

Utseende revisited

november 18, 2008

Varje morgon tänker jag; ”Det är stressigt nu innan barnen kommer iväg, sedan ska jag måla mig/föna håret/dra på de snygga strumpbyxorna.” Sedan går jag iväg (eller rullar för den petnoge), hel och ren, men brutalt ofixad. För ett tag sedan var vi på fest och jag var sminkad och fixad. På riktigt var det folk som inte kände igen mig! Nåväl, när kvällen kommer tänker jag; ”Herreminskapare, så trött jag är. Men i morgon ska jag måla mig/föna mig/dra på de snygga strumpbyxorna. Imorgon blir allt annorlunda.”

I fas

november 4, 2008

Snart ska jag åka till gymmet. Det är så himla kul och ändå gnager mig latmasken lite där jag sitter framför datorn. Efter diverse infektioner har jag vilat mig frisk och lat och nu ska jag bara över tröskeln så börjar jag träna igen. Jag är ju själv rund, men ibland när man ser riktigt överviktiga människor undrar åtminstone jag hur det hände. Visst förstår jag att det ofta är ätstörningar inblandade, men jag tror ändå att det fanns en sekund där allt släppte och personen gav upp. Och varför inte? Men ändå, varför? Jag bekämpar min latmask så mycket jag orkar, för egentligen är det ju en stor ångestigel, ingen latmask, som säger: ”Det är ingen idé, släpp taget, fall”. Hur orkar man leva efter den sekunden då man givit upp? Och för att klargöra, hälsa räcker inte som drivkraft för mig i alla fall. Min mamma säger att fåfänga är bra för  individen och just nu håller jag med henne, men så minns jag syrran och – nä. Än en gång vilse i utseendelabyrinten. Samling, virrig tankar.

Jag åker till gymmet för att jag vill se bättre ut och må bättre! Det får räcka just nu, just här. Hm, man kanske skulle damma av fönen?

Snygg

oktober 30, 2008

3 timmar. Så lång tid tog det att göra mig snygg i håret. Fast nu är jag verkligen fin och jag är jättenöjd. Köpte också en ny ögonpennna och ett par bruna byxor och jag känner mig så himla glad, Ohyggligt ytligt och jag borde skämmas, men just nu är jag bara glad. Som jag nämt tidigare har jag ett ambivalent förhållande till yta, fix och skönhet – och så konstigt är det att jag inte på långa vägar är redo att bena ut och lägga till rätta mina förvirrade tankar i ämnet. Men så här är det – jag gläds åt min glädje och nu ska jag fila naglarna!

Sol ute, sol inne

september 4, 2008

Jaha, yta var det. Nej det går inte bra trots att jag försöker ha fokus på det. Tycker att jag duger som jag är, men för att vara helt ärlig, så gillar jag ju när människor är lite fina och sminkade, så varför kan jag inte bjuda andra på en lite fin och sminkad Ulle? Obegripligt. Jag känner mig ambivalent inför det här med utseende och det tror jag många gör. Med ätstörning (inte min egen), handikapp och offentlig nedbrytning av kvinnor som är utseendefixerade på ”FEL” sätt, som Anna Nicole Smith i bagaget, så är det svårt att se utseendefix som bara en lek, något man gör för sin egen skull. Fast jag ser ju på mina vackra, intelligenta väninnor att det går att ha ett enkelt förhållningssätt till det här. Löfte: I morgon ska jag sminka mig.

Utseendefixering

september 2, 2008

Min plan den här veckan har varit att åstadkomma lite utseendefixering. När jag tittar ner på mina urtvättade mjukisbyxor, vackert röda och komplett med hål i grenen, så ser jag ju själv hur bra det gått hitintills. Fast jag ger mig själv godkänt för filade och målade naglar, det måste jag bara påpeka och alla som känner mig vet att det händer max 2 gånger om året.

Hur har det blivit så här då? Är det brist på pengar eller saknas intresse? Tja, pengar är väl alltid en orsak, men i mitt fall knappast primär och intresse finns nog, hey, jag är kvinna.  Så problemet kvarstår och jag skådar in i min navel efter svaret på den bristande utseendefixeringen. Den här veckans tema blir yta och dess eventuella sammankoppling med insidan.