Archive for februari, 2011

Stillastående

februari 28, 2011

Jag förstår folk som dras till gurus eller knepiga sekter. Förstår lättnaden. Någon annan VET vad som är rätt, någon annan har ord på dina mest invecklade tankar. Någon annan har ansvaret. Lite som lumpen faktiskt. Det man själv ska bidra med är en fungerande kropp och en vilja att göra det rätta. Och det rätta är vad gurun eller befälet säger åt dig. Men även om jag hade en fungerande kropp skulle det skita sig. Jag skulle ifrågasätta och bli olycklig, utesluten ur gemenskapen med gud/världsalltet/kamraterna. Jag skulle göra och tänka fel. Men om någon sekt dök upp nu och erbjöd vår och växande och draghjälp upp ur den kreativa kvicksanden, så skulle jag nog gå med i alla fall.

Annonser

Helgen som gick

februari 28, 2011

På många sätt har det varit en mysig helg och sonen har fått nytt tennisracket och dottern pjäxor och skidor, så de är också nöjda, men jag har haft ONT. Det brukar jag inte ha, men att sitta hela tiden är ett otyg för ex höfter. Har vaknat mitt i natten och grinat, två nätter i rad. Den tappre maken har hämtat spikmatta och tröstat, men allt jag önskat mig har varit tunga smärtstillande droger. Första gången jag kände den här smärtan var när jag som 7-åring gick igenom en hjärtoperation. Jag hade en massa slangar och dränage och skit, så jag fick bara ligga på rygg. Efter ett tag gav svanken upp och trots att snälla sköterskor rullade ihop handdukar och la bakom min rygg, så hjälpte det inte. Nu får jag panik när den smärtan kommer, jag blir 7 år igen och sova på rygg har jag aldrig kunnat sedan dess. Det värsta är över för den här gången, men fy för den lede vad hemskt det är medan det håller på.

I like

februari 25, 2011

Maken ringde och frågade om jag vill ha skjuts hem. Han har ett kundbesök åt mitt håll, så det skulle…Vill jag? I stället för taxitombola åka med en trevlig, snygg karl som kör bra? Okejrå.

Duktig kicka

februari 25, 2011

Dagens chaufför är ute på den hala dejtingisen efter en miljon år som sambo. Alltså har han skaffat Facebook, messar och chattar som man gör 2011. Han är nåt år äldre än jag och inte van, så jag gav privatlektion i förkortningar nu på morgonen. Fick känna mig lite happening på köpet.

Back to life

februari 24, 2011

Barnen är i skolan idag efter nästan en vecka i soffan. Lite hostiga, men det var definitivt dags. Alltså kan jag jobba hemma idag, något som faktiskt är svårt med ett hus fyllt av sjuklingar. Och jag är lite nöjd med mig själv. På dår-skalan är jag närmare Nobelpris än nödslakt.

Va fanken?

februari 24, 2011

Är det här man kan klaga? Jo, jag är 44 år. Nej gå inte, det var inte klagomålet. Var var jag? Jo, jag är 44 år. Långt från tonårens hormonstormar. Varför, undrar jag då, har jag en finne i K2-storlek? På kinden, så ingen ska kunna missa den. Är inte det här reklamationer? Gå inte Gud!

Hälsningar från Gulag

februari 23, 2011

Jag har ett så fantastiskt skojigt blogginlägg på gång men Stalin aka maken förbjuder mig att skriva det. Så nu vet ni hur jag har det.

Kattrackarn

februari 22, 2011

Den som är hårdast sminkad i familjen idag är katten. Han har ett decimeterlångt streck på kinden och en halv Hitlermustasch. När maken öppnade kaminluckan drabbades kräket av kelighet och stök sig mot luckan. Insidan av luckan. Maken tvättade honom med disktrasan, men det bara spred ut sotet över hela kissens ansikte. Han ser ut som nån i Kizz. Katten alltså, inte maken.

Om vådan av att ha en feministisk mor

februari 22, 2011

Min dotter gillar att se på familjen Annorlunda, så då gör familjen En TV det på måndagar. Och det finns en familj där som består nästan uteslutande av pojkar och som verkar ha ett helt oreflekterat sätt att närma sig genus. Det gillar jag för det ger mig möjlighet att prata med dottern om sådant och det är annars inte det lättaste. Igår var det nåt inslag där hela familjen skulle klippa sig och den 2,5-årige pojken erbjöds pärlor i håret, såna som storasyster just fått. Han såg längtansfullt på dem. Pappan försökte övertala barnet att låta bli, storebröderna skrattade och sa att han skulle se ut som en tjej. Jag kommenterade hur absurt det var från soffhörnan. I en senare scen går mamman i spinn över Barbiehyllan i ett varuhus och tvingar sin dotter, som kanske är 4 år, att göra det samma. Jag kommenterar från soffhörnan. I vanliga fall blir dottern irriterad när jag trashar hennes favvoprogram med genuskommentarer, men den här familjen är ett så bra exempel på hur det sociala könet skapas, så hon låter mig hållas och, hoppas jag, tänker. Men jag passar mig. En av mina väninnor får inte vara i samma rum som den 17-åriga dottern, då denna njuter av Top Model. Varför? ”Men gå mamma, annars ser jag det med dina ögon”.

Ekensnack

februari 21, 2011

Min mamma njuter av att reta upp mig och fast jag vet vad hon håller på med går jag i fällan. Varje gång. Hon har bott i Stockholm i femtio år. Jag i hela mitt liv. Jag har bott och/eller jobbat på Söder sedan 1989. Känner mig rätt hemma där. Och så var det mamma…Hon vill gå en match och bläddrar i minnets kartotek. Hm, vilket ullehetsarämne ska jag välja? ”Vad gäspar skorpan?”, säger hon och tindrar med ögonen. Jag försöker ignorera henne, men irritationen får det att krylla mellan skulderbladen. ”Jag gillar verkligen hur de pratar, söderkisarna”, ler mamma. ”Mummel”, svarar jag. ”Rost”, strålar hon. ”Det betyder kaffe”. ”Men för helvete mamma, jag har ALDRIG hört någon prata så!!!!!”. Jag exploderar. Mamma är fortfarande champion.