Archive for augusti, 2010

Joråsaatt

augusti 31, 2010

I morse var jag hos sjukgymnasten. Då jag låg på mage på britsen och krälade hörde jag henne säga: ”Vad är det här?” Det följdes av lite krafsande åt ändalykten till. ”Jaså, hehe, inte meningen”. Det var lappen med tvättinstruktioner som sitter i trosorna. Den ville tydligen leta sig ut över byxkant och skärp och tröja. Tur att jag har världens bästa sjukgymnast, annars kunde det ha blivit pinsamt.

Måndagshat

augusti 30, 2010

Vi sitter tysta i 45 minuter, jag och chauffören. Efter grundlig försening utan samtal (han var en kvart sen) och dito språkförbistring på telefon, där jag blev galen till slut och kanske överdrev t-y-d-l-i-g-h-e-t-e-n i min svenska på ett förolämpande sätt, satt vi och avskydde varandra genom land och stad. Han pulserade av osagda förolämpningar. Jag med. Färdtjänstblues en måndag.

Mååål

augusti 28, 2010

Han vill ju sluta med fotboll. Match i S:t Erikscupen idag.Vaknade tidigt och var pirrig. Men – i sin första match för säsongen fick han göra första målet. Hjärtebarn.

Hoppsan II

augusti 27, 2010

Igår tog en kompis ett kort på mig med sin Iphone. Jag försökte se normal ut. Hon betraktade mobilen, harklade sig och förslog att vi skulle ta ett till. Jag gjorde världens grimasch. Lite senare pillade jag fram korten på hennes fön. Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag ser i princip likadan ut på bild 1 och bild 2.

Hoppsan

augusti 27, 2010

Helt oväntad, åtminstone för mig, har jag gått i barndom. Eller ungdom, minus kroppen då. I tre dagar har KSMB’s låt Klockan 8 gått på högsta volym i huvudet. Överröstar vad folk säger, även på viktiga jobbmöten. Ok, hur var texten? Jag behöver nog vård.

Feed me, Seymor

augusti 26, 2010

Så brukade jag säga till en kollega när lunchen närmade sig i kontorslandsskapet. Feed me. Vet ni vilken film det kommer ifrån? Huskatts inlägg fick mig att fundera: planerar vi vår mat? Kanske inriktningen (typ slö-GI eller vräk-grill), men några matlistor finns inte. Maken lagar ju all mat, heder till honom, och blir därför med jämna mellanrum uppgiven. ”Vad fanken ska vi äta?”, undrar han surt i mobiltelefon från Willys. Jag skyndar till hjälp, eftersom jag både är tacksam för och har lite dåligt samvete för att han står vid grytorna för ofta. ”Pasta och skinksås”, föreslår jag ivrigt. ”Nä, jag är trött på det”. ”Kikärtsbiffar?” undrar jag blygt. ”Tar för lång tid”, stönar maken. ”Pizza” säger jag karaktärslöst. ”Nä, nu har jag kommit på vad vi ska äta, hej då”. Klick. Exakt detta samtal har utspelats 100 ggr och ändå tror jag att den här gången ska han nappa som en forell på min matidéfluga. Jag är lite trög, som tur är.

Doft vs stank

augusti 25, 2010

Jag doftar gott idag. Och mycket. I ett galet ögenblick fick jag för mig att jag kunde multitaska och sträckte mig efter parfymflaskan, fast jag satt på toa och egentligen hade något annat för mig. Lite långt bort, men om jag krafsar desperat med fingrarna, så…Krasch. Jag har nu ett par skor som doftar kraftigt av D&G Light Blue. Kanske sätter jag en trend. Låt parfymen stänka upp från klinkergolvet, liksom. En dyr trend.

Dövörat

augusti 24, 2010

Jag är extremt känslig för barns kränkningar av varandra. Så känslig att jag inte orkar höra vad barnen berättar från skolans underbara värld. Nu pratar vi inte misshandel och grov mobbing, sånt går att reagera på, nej, det jag menar är fnissningarna när han som läspar pratar, blickarna som flyger som badmintonbollar när någon gjort ”fel” saker på sommarlovet, sånt skit. Efter alla år kommer jag ihåg i huden hur det känns och jag vet att jag inte kan skydda mina barn mot de tusen små nålarna. Det enda som hjälper är tjockare skin.

Börja om

augusti 23, 2010

Jag är pirrig och glad. En kompis dök upp och berättade att han sagt upp sig. Underbara uppbrott! Vi åt lunch och skålade i champagne och jag förundrades över hans utstrålning. Först när han stod i dörren trodde jag att han var kär, så självlysande var han. De nödvändiga uppbrotten kan göra så med en människa. För länge sedan var jag sambo med en man. Vi var ihop i fyra år. De sista åren var på övertid, milt uttryckt. När vi äntligen gjorde slut…en magisk kväll jag spenderade med en annan man (kompis, vad trodde ni?). Jag var lätt och lycklig, vacker och sedd. Det hade jag inte varit på länge. Visst var det jobbigt också, att bryta upp, men vem hade jag varit utan detta underbara uppbrott? Börja om, vända blad. Så ungefär.

Höstbesluten

augusti 22, 2010

Långsamt går det upp för mig – imorgon. Imorgon börjar skola, jobb, vardag. I trädgården är gräset tjockt och grönt, inte längre stickigt och brunbränt. Partytältet mitt på gården monteras ned och resterna av gårdagens härliga kräftskiva städas undan. Jag gör plats. I mig, runt mig gör jag plats för en vardag som faktiskt är välkommen. Jag ÄLSKAR den här tiden. En lätt skärpa i luften, rudbeckiorna blommar som galningar och hjärnan samlar ihop sig  från sommarens alla fikabord och vinkvällar. Nu kör vi.