Archive for september, 2010

Min ssssssssskatt

september 29, 2010

Idag ska delar av dagen spenderas utan dator. Stora delar av dagen faktiskt. Jag är hon som alltid säger ”vänta, vi googlar det” eller ”det borde finnas på youtube”, särskilt om man glömt en filmtitel eller kommer in på obskyra humorserier från 80-talet. Så jag har separationsångest. Min pappa, sötnosen, är lite oroad för hur ”terminalarbete” påverkar min syn. Själv fattar jag inte, på riktigt, hur man jobbade innan datorer. Jag låtsas inte fatta hur de fungerar eller dammsuger hinternet efter skojiga tips, utan den är ett verktyg, som en kvist i ett myrhål i händerna på en schimpans. Nåväl, jag ska nog överleva en datorlös dag.

Annonser

Gotta love it

september 28, 2010

Jag har ältat varför vissa aldrig hör av sig, fastnat lite i ett projekt på jobbet, ja ni vet, sånt skit som skvalpar runt i ett liv. Men nu är det rena rama ketchupeffekten. Projektet har lossnat, folk jag saknar hör av sig, till och med träningen gick bra i morse. Solen fucking lyser! Gotta love it.

Helgen som gick

september 27, 2010

I stort sett så vaknade jag och så var helgen förbi. Dottern har varit krasslig, så hon och jag har hängt mycket. Lagt ett pussel, kollat på TV, medans maken och sonen flängt runt. Eftersom vi har turen att ha världens gulligaste grannar var vi där och åt middag, barnen tumlade runt och det var lättsamt och supertrevligt. Vi har tvättat. Vikt kläder. Och så var helgen slut. Jag fattar faktiskt inte hur det går till.

Mer klipp

september 25, 2010

Ja, då sitter jag här med min nya frisyr och inser att latmansdagarna är över. En kort frisyr ska skötas, gubevars. Fönen får dammas av, sprayen letas fram och någonstans finns det nog vax och frisyrgelé i gömmorna. Vad har jag gjort?

Ett riktigt klipp

september 24, 2010

Haha, vad jag är nöjd. Jag har köpt perenner på rea. I vanliga fall har jag aldrig tålamod nog att vänta, trots att jag vet att perenner reas på hösten. Mitt behov av en – öh – riddarsporre måste bums tillfredställas till ett pris av 45 spänn. Men nu planerade jag vad jag skulle köpa och bara 6 plantor var rena impulsköp. Jag känner mig lite som trädgårdens Greenspan.

Skjortan

september 23, 2010

Maken behövde kila iväg och köpa en skjorta inför en intervju. ”Ta ingen knallgrön”, bad jag över telefon. ”Vad tror du om mig”, frågade han uppbragt. ”Vi har varit ihop i 15 år”, sa jag. Maken hade den goda smaken att skratta generat.

Nackdelen med renovering

september 22, 2010

På min gata i stan är det aldrig tyst. Det bilas, slipas, borras. Idag låter det som om allt det där sker simultant, men enligt en ögonvittnesskildring är det en firma som tvättar tak. Med vad? Ilskna orcher?

Just så

september 22, 2010

Efter en tröstlös räcka av gråmulna, regntunga mornar är den här – tadaaaaaa, den perfekta höstmorgonen. Tallarna tecknar sig mjukt mot en glasblå himmel och längre ned skiftar björk och asp i gult. Solen ger allting djup, skuggorna bland grenarna, bladens relief. Kunde jag skutta, så skulle jag skutta.

När världen ger vika

september 21, 2010

Pratade med en kompis idag, en kompis som befinner sig i kris. Allt han trott var sant var lögn, eller i alla fall delar av det och nu ligger han vaken på nätterna och försöker sortera – vad är verklighet, vad var lögn? Att summera ett helt liv på nätterna är inte lätt, och han är närmast besatt av att hitta bevis för VERKLIGHETEN. Jag kan känna igen mig i det. Ibland ljög syrran nåt fruktansvärt, för att dölja sin skuld (”Mamma, det var inte mitt fel”), men mest för att mörka sin egen skam. Det drev mig till vansinne, på riktigt och jag kunde ägna en hel dag till att följa upp hennes historier. Först trösta mamma för att syrran är blåslagen efter ett överfall på ett kafé, sedan intervju med syrran (som hade 4 års juridikstudier i bakfickan), där jag slog ner som en hök på varje inkonsekvens, sedan samtal till kaféet som inte bekräftade hennes historia, ny intervju med syrran etc etc etc i all evighet, medan två små barn väntade på min kärlek. Nytt samtal till mamma, där den sanna historien berättas, syrran hatar mig och marken gungar.

Det är klart det inte var värt det, men jag var skyldig mig själv att lyssna på rösten som skrek i mig ”Hon ljuger, hon ljuger, hon ljuger”. I så många år var min verklighet den hon konstruerade, att jag nästan slutade lyssna på mina instinkter.

Jag behövde förankra min vrede och sorg i ett FAKTISKT HÄNDELSEFÖRLOPP och jag tror att alla som älskat en lögnare förstår vad jag menar med att världen ger vika. Den går att bygga upp, men den är annorlunda.

De bruna byxorna

september 21, 2010

Idag är en stor dag. Jag kan knäppa de bruna byxorna. Jag kan inte andas och det är inte snyggt, men jag tar det ändå som en seger till hemmalaget.