Separationsångest

Jag har ju haft en väldigt bra rehabperiod, tränat och fokuserat på min kropp. I måndags var det slut. Det är svårt att beskriva känslan av ångest light. Jag menar, andra kan köra vardagsmotion och det är ju det helt klart bästa. Men det kan inte jag. Jag är beroende av miljöer som är anpassade till rullismänniskor, jag är beroende av människor som hjälper mig att röra mig. Men nu har jag satt ihop ett träningsschema och andas lite lättare. Det kräver planering men det kommer att gå.

Annonser