Statyn

När maken och jag gifte oss fick vi en prydnadsgrunka i form av en man och en kvinna som står och ser lite kära ut. De är tillverkade i keramik, cirka 35 cm höga. På ett tidigt stadium gick de i backen, jag vill minnas att det var i samband med att dottern lärde sig gå. Tråkigt nog blev både mannen och kvinnan halshuggna. I ett oförklarligt anfall av energi tog maken fram delarna och klistrade ihop dem, efter endast 11 år. Nån vecka efter det rullade huvudena igen, denna gång efter den 1-årige kusinens insatser. Försöker universum säga oss något?

Annonser

6 svar to “Statyn”

  1. frunatmaken Says:

    Kärleken är huvudlös.

  2. Daniel Says:

    hehe ett tecken på at man borde älskar mer.. med kroppen!

  3. Hockeysmurf Says:

    Jepp, universum försöker säga åt er att ställa keramikgrunkan lite högre upp så den inte drabbas av energiska barn vart tionde, elfte år… 😛

  4. Osloskånskan Says:

    Nä. Tror jag inte.

  5. Petra Says:

    Nä, varför tror du det?

  6. Barbro Binda Says:

    Ja. För vad är en stendöd keramikmojäng mot äkta kärlek 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: